En sommarkväll 2003 sitter jag i min stuga på Barölandet och bläddrar igenom några lätt gulnade årgångar av den finlandssvenska båttidskriften Frisk Bris från slutet av 80-talet och början av 90-talet. Det var under de åren jag intervjuade många av de gamla legendariska Barösundsbor som många, speciellt äldre sommargäster och ortsbor säkert minns.Transporterna till och från Barösund var förr i tiden något helt annat än i dagens bilburna samhälle. Byggandet av landsvägen från Fagervik ner till Barösund i slutet av sextiotalet blev i det avseendet den stora vändpunkten. I och med det behövde sommargästerna inte mera turbåtarna mellan Ingå kyrkby och Barösund. I Frisk Bris, nr 2/1990 berättade den pensionerade postföraren Karl Lönnroth eller ”Post-Kalle” om sina 25 år i postens tjänst. Punktligt klockan 9.00 startade han med båten Rea från Barösunds Andelshandel sin en timme långa färd mot Ingå kyrkby. Och lika punktligt startade han igen klockan 12.00 från kyrkbyn tillbaka till Barösund. Han var så punktlig att det berättas att många till och med ställde klockan när de såg postbåten Rea komma.Men postförarjobbet handlade inte bara om vackra sommardagar. Det var hårda bud när posten skulle fram särskilt i menförestider. En gång hamnade Karl Lönnroth i det kalla vattnet med häst, släde och postsäckar när isen brast nära Mörholm. Men både hästen, posten och postföraren räddades. En oskiljaktlig del av femtio- och sextiotalets Barösundssomrar var naturligtvis passagerarbåten Boy. Det var en stor mörkbrun båt som överallt väckte uppmärksamhet redan genom sitt utseende. I Frisk Bris, nr 3/1993 berättade Boys kapten Arne Bäckström sina minnen. Otaliga var de glada ungdomar som Boy transporterade till och från danserna på Barösunds ungdomsförenings lokal Wallhalla. Några ibland överförfriskade. En gång måste Arne Bäckström till och med hota med pampen när det blev bråk mellan Ingå- och Snappertunaborna. En annan episod som höll på att sluta illa var när det uppstått snötjocka mellan lotsstationen på Stor Ramsjö och Korsholm utanför Jakob Ramsjö. Då kom det plötsligt en roddbåt emot. Hade inte roddaren just då rökt en cigarett och dragit ett bloss så att det uppstod en liten glödande ljuspunkt hade båtarna kolliderat. Men intervjuerna i Frisk Bris handlade inte bara om transporter. I nr 5/1989 berättade Bo Wikström om Helvetesträsk på södra Orslandet. Från sin ungdom kom han bland annat ihåg den fiskkläckningsanläggning som i tiderna funnits där bäcken från träsket rinner ut i havet. Men han berättade om legenden om den vita hästen som nattetid sägs stiga upp ur Helvetesträsk. Det är en berättelse som gått i arv i generationer. En glad dräng från Bjurs kom en natt hem efter en fest. När han skidade över träsket såg han en vit häst som galopperade på isen. Han lär då ha ropat: ”Vad i helvete är det där” varefter träsket fått sitt något speciella namn. Händelsen måste ha ägt rum för mer än hundra år sedan.Det här var bara ett litet axplock bland många minnen från Barösund i forna tider. Mycket finns kvar att berätta. Både nedtecknat och oskrivet, som det kanske finns anledning att återkomma till i Barösundsbladet någon gång i framtiden.