Själv kommer jag inte ihåg nånting av dem som levde och fanns på Huldas torp innan det blev vårt 1939, jag var för liten- 4 år när mina föräldrar köpte stugan, 6 år första sommaren vi var här.Det var Hulda och hennes bror som bodde i den lilla grå stugan vid den flata berghällen. Om vintrarna nämligen. På sommaren hyrde de ut stugan och flyttade själva in i bodan. Hur de klarade mat och liv där hade vi alltid svårt att fatta: en pytteliten fönsterglugg, inga möjligheter att koka mat eller att värma det minimala lilla utrymmet. Nån bastu hade de inte, i det lilla fähuset hade de en ko, säkert sprätte höns också omkring och kanske fanns en gris.De gjorde dagsverken på gården som torpet var utbrutet ur, fiskade, hade 75 svarta vinbärsbuskar och ett jättestort jordgubbsland. Ett potatisland måtte väl ha funnits, eller fick de potatis på gården?Bodan var tapetserad med tidningar, delvis från ryska tiden. Där fanns också ett klipp av ett fatalt fruntimmer, Kiki stod det med stora bokstäver. Hon såg elak ut, mitt värsta skällsord var följdaktligen Kicki Nora som jag väste när jag nöp mina småsyskon. Långt senare förstod jag att damen var en verklig Pariskändis på tjugotalet, hur hon nu sedan hade hamnat hos Hulda.Inte för det, Hulda hade tydligen sina knycklar. Både här och där i bergsskrevorna hittade vi små flaskor, Die keiserliche privilegirt altonatiche w. Kronenssents kan man läsa dem, en något märklig stavning. Tog Hulda sig möjligen en tår på tand?Hur den än var med den saken, sen brodern dött (?) beslöt hon sig för att sälja torpet och den stadiga ekan som låg vid stranden. När köpet redan var uppgjort tog hon kontakt på nytt, hon ville ha 4 mk till. ”För klöukorna” brukade mina föräldrar citera- rodd boten hade inte de vanliga årtullarna den hade riktiga metallklykor.Hulda fick sin extradusör. skaffade sig en bostad i Helsingfors och dog relativt snart.Med stugan och bodan och fähuset var våra och vi älskade den lilla plätten fosterjord så tänderna knakade, varje sommar kom vi ut med pick och pack den 2 juni, åkte in 27 augusti när mamma skulle börja sin weekend däremellan- vägen tog sin rundliga tid. I början kom han med en av de vita ångbåtarna vid Elgsjö och Barö och Mars, en hette Toimi och låg en gång för dimma inemot två dygn vid Porkala.Farstun i Huldas stuga är ersatt av ett extra rum som numera är mitt kök, medan det gamla köket har blivit allrum och arbetsrum. Ett underbar stuga med handgjorda spikar i stockar och bräder, sval om sommaren, varm och ombonad och tät om vintern. Med samma utsikt över bergklacken och enarna och fladan som på Huldas tid.Jordgubbslandet är ett minne blott och vassen har brett sig i sundet sen dess. Men Hulda slapp algerna.