Fisketorpet på Elgsjöskatan, som lydde under Elgsjö Kämpas, anlades år 1831 invid en liten vik på södra sidan av udden strax innanför den lilla holmen Knekten.    På Elgsjöskatan hade ryssarna under Gustav III:s ryska kampanj åren 1788-89 anlagt en förskansning, som efter en hård strid tidigt på morgonen den 30 september 1789 intogs av svenskarna under brigadkommendör Gustaf Mauritz Armfelts ledning. Under striden led speciellt ryssarna svåra förluster.       AUGUST BERGHEM TILLTRÄDER TORPET   Torparlängden för Skatan omfattade sammanlagt fyra fiskare. Den siste av dem och ställets blivande ägare var August Selim Berghem (1863-1929). Berghem, som tillträdde torpet år 1893, var född i Karis Rejböle som son till torparen Erik August Berghem och Klara Lovisa Nyholm, f. Illman. Han hade vuxit upp på Barö Bergvalla torp, som åren 1865-1913 hade brukats av hans far. År 1889 gifte han sig med Olga Karolina ("Lina") Rosenqvist (1869-1962). Hon var född på Mangrund som dotter till fiskaren Daniel Edvard Rosenqvist och Lovisa Carolina Liljendal.    August Berghem var förutom fiskare också skeppare och skeppsredare. Åren 1888-89, då han ännu bodde som måg på Mangrund, ägde han jakten JUNO, byggd 1883 och med dräktigheten 29 ton. Dess skeppare var K. Nordqvist, troligen identisk med Carl Gottfrid Nordqvist, son till fiskaren Anian Fridolf Nordqvist på Tostholm Svedjeholmens fisketorp. Skutan användes för vedtransporter till Helsingfors. År 1890 köpte Berghem tillsammans med bonden Alfred Theodor Baarman från Kvis i Kyrkslätt den år 1877 byggda jakten KIISKI om 25 ton. Envar av dem ägde hälften av skutan, som åren 1890-92 fördes av Berghem. År 1890 gjorde Berghem också en resa i vedlast till Helsingfors med galeasen HILDA om 56 ton. Vem som ägde skutan är ej bekant.        AUGUST BERGHEM OCH HERRARNA PÅ GÅSÖ OCH TINGSHOLM   August Berghem kom att uppleva den tid, då de första sommarvillorna började uppföras i Barösunds yttre skärgård. Skulptören Robert Stigell, mest känd som skapare av gruppen "De skeppsbrutna" på Observatorieberget i Helsingfors, hade under flere år kring sekelskiftet 1800/1900 med sin segelbåt gjort utflykter till Barösunds-arkipelagen för att där söka ett sommarställe med en god hamn. På hans förra sommarnöje, Söderskären i Kyrkslätt, som han arrenderat sedan 1891, hade de dåliga hamnförhållandena med tiden utvecklats till ett allt större irritationsmoment. Som kunskapare i Ingå torde Stigell ha anlitat lotsen Enok Westerberg på Skeppö, farfar till Sigurd Westerberg. Utforskningarna resulterade i att Stigell tillsammans med sin gode vän vicehäradshövding Knut Sundman i december 1903 av hemmansägaren Wilhelm Ginman och hans hustru Malvina - föräldrar till trädgårdsmästaren Ture Ginman - inköpte Gåsö, Gammelbylandet och Tingsholm jämte kringliggande mindre holmar och skär i Lillramsjö by, strax sydväst om Elgsjöskatan.    Senast vid tidpunkten för köpet hade Stigell och Sundman knutit ett livslångt vänskapsförhållande till August Berghem och hans familj. Sommaren år 1904, då de nyinflyttades sommarbostäder uppfördes på Gåsö, bodde familjen Stigell på Skatan. Därifrån kunde skulptören Stigell följa med byggnadsarbetena på Gåsö även för Knut Sundmans del. Robert Stigell upprätthöll också under de närmast följande åren brevkontakt med Skataborna. Det äldsta bevarade brevet från August Berghem, daterat i februari 1905 lyder:Oförglömda härskap!   Hern ber om, att vi skall ge upplysningar hur vi lever här nu för tiden. Bra mår vi allesamman litet sjuk var Gunnar om julen, men nu är han åter kry och rask. Storfiskar Wiki lefver och mår bra fiskar skidar och skrinnar oupphörligt, skada att int Jorre är och skrinnar i kapp med honom.   Bra går det i skolan för Betty.   Nu måste jag skrifva litet om Gåsöboarna. De har varit ganska sjuka hela vintern. Jag har hört att de skall bygga på Lökholmarna. Hvad villorna beträffar så är allt i godt skick och eldat har de i spisarna.      Tingsholmsboarna mår bra i vinter, hvad jag tror så skall de bygga på en holm som hör under Bastö vid namn Store.   Aj jasså hönsen skulle jag så när ha glömt. De ha varit duktigt lata i vinter inte ett endaste ägg ha de värpt på hela långa vintern. Men nog tror jag de börjar värpa snart ty deras kammar blir så stora granna. Nu måste jag berätta litet om väderleken här, vi har öppet vatten ända upp till Knektholmen. Jag börjar nästan ana våren nalkas och det skulle vara en fröjd för oss att åter få träffa vårt glada och trefliga härskap. Nu måste jag sluta mina rader för denna gång. Många hjärtliga hälsningar från oss alla till Eder tecknar Högaktningsfullt Aug. Berghem"Wiki" i brevet åsyftar Berghems son Viking, "Jorre", Stigells son Jarl, f. 1900, "Betty", Berghems dotter Elisabet, "Gåsöboarna", torparänkan Klara Erika Öberg, f. Fagerholm och hennes dräng , "Tingsholmsboarna", torparparet Johan Berndt Röholm och Ada Augusta Dahlström, vilka 1905 flyttade till och övertog Bastö Tiftö fisketorp.   De följande två breven visar hurudana försörjningsarrangemang som kunde vara av nöden, då det förra seklet var ungt, och man ännu inte hade tillgång till motorbåtar. Det förra av dessa är daterat Elgsjö den 29 april 1905 och lyder: Besta härskap!   Härmed vill jag underrätta härskapet litet om landslifvet. - Vi vänta herrarna ut till påsk, men sedan såg vi att den väntan var förgäves, ty isarna blefvo svaga, de håller nog gå, men int köra.    Öppet vatten ha vi till Knektholmen, samt utanpå Gåsölandet - Frun fråga om Gåsöborna kansje skulle ha någon ko att sälja, men de behövde sina. Jag har nog köpt åt härskapet ko från Lövö, den kosta 140 mk (etthundraförti mk), men den är också snygg, och skall kalfva den 11te  maj, Gåsöboarna ha nu virke till sin byggning på Lökholmarna. - Hönsen ha varit riktigt snälla att värpa, därför vill jag fråga om herskapet vill så skall vi skicka äggen med första bud som kommer till stan herskapet kan ju skrifva därom. Berghäll har varit på Gåsö och arbeta på villorna, han började den tionde april.   Hälsa Härrasöding Sundman att alt är i godt skick. - Jag måste nu sluta för denna gång, ty jag hoppas att vi snart skall träffas åter för tiden ilar framåt, och sommaren nalkas. Med många hälsningar till eder alla.Vänligen Aug. Berghem.Berghäll var byggmästare och boss för det timmermanslag som byggde villorna på Gåsö.   Det andra brevet, daterat 9 dagar senare, lyder:Besta Härskap!   Med dessa rader vill jag besvara brefvet, samt underrätta härskapet om kuddan o.s.v. Kuddan kalfvar nu 4 de gången, samt mjölkar efter huru mycket den får att äta. -    Tjänsteflickan som hern skref har vi fått, hon heter Hulda Malmberg från Lillramsjö, hon begärde 12 mk i månaden, hon har varit hos härskap förut. Gåsöboarna ha icke flyttat, men de håller nog på och släpar virke till sin nya plats. - Tingsholmarena ha icke heller flyttat, men nog börjar de småningom. - Berghäll väntar att herr Stigell skall komma ut ty han behöfver virke, samt en låda fyratums spik skulle han också behöfva. Rummen skall han nog laga färdiga till den 15 maj. - Eggen skulle vi skicka så gärna, men ingen fisksump har farit till stan. I dag sköt jag ut skötbåten, nog skall jag fara efter tegel som herrn skref.   Jag skall icke skrifva mera, ty jag hoppas vi snart skola träffas och få språka vidare. Många hälsningar från oss alla.Vänligen August BerghemKuddan är inte köpt på auktion. Hulda Malmberg är med till visshet gränsande sannolikhet identisk med den "Hulda" i vars stuga författaren Märta Tikkanen i dag har sin skrivarlya. Hulda Malmberg blev "hushållerska" hos familjen Sundman.    FAKTOTUMET BERGHEM   År 1904 hade Robert Stigell och Knut Sundman sålt Tingsholm till filosofiedoktor Wilhelm Juslin. Valet av köpare var icke oävet, då man beaktar att denne, förutom att han var familjebekant till dem båda, var grundare och ägare av Rajamäki sprit- och jästfabrik, som fram till år 1922 ännu var privatägd. Alltid kunde man ju räkna med att något, t.ex. på grund av färgfel kasserat, varuparti kunde finna vägen till Tingsholmens källare. Den ståtliga  Juslinska  villan med sitt kännspaka mansardtak och sin stora "tingssal", uppfördes år 1905.   För det jagande och fiskande triumviratet "Roban", "Guben" (uttalat med kort u) och "Wille" hade August Berghem redan vid det här laget blivit ett faktotum, en oumbärlig allt i allo-person, som ställde upp som roddare, segelskeppare, vägvisare, kock och t.o.m. historieberättare. Under höstens jakt- och fiskeresor bodde de tre såta vännerna i huset på Tingsholm, där de hade det varmast och därifrån vägen till Berghems Skatan var kortast. På Tingsholm fanns även, törs man väl förmoda, då redan den mest välförsedda källaren. Ett krux i räkningarna var emellertid Willes hustru Ida, född Reinhardt. Henne hade Wille blivit bekant med under sin studietid i Tyskland. "Die Tatkräftige Frau Ida", som hon kallades, var i större sammanhang mycket storsint. Hon donerade bl.a. frikostigt pengar till olika välgörande ändamål och tilldelades som erkänsla för detta bl.a. en Rödakorsmedalj. Men när det gällde de egna regionerna och "köksdepartementet" på Tingsholm, var hon till ytterlighet sparsam. Hon hade fått för sig att hushållsattiraljerna var utsatta för stor risk att förstöras när det kantänka klumpiga, ovarsamma karlfolket, utan hennes översyn, rustade till måltider i köket. Fruarnas närvaro var nämligen under dessa utflykter på det strängaste förbjuden. Därför brukade fru Ida, innan hon lämnade Tingsholm för vintern, gömma undan allt helt porslin, alla bättre bestick och alla oskadda kokkärl i ett skåp, vars nyckel hon behöll och tog med sig till staden. Åtkomligt i köket lämnade hon endast kantstötta tallrikar och muggar, udda besticksdelar och buckliga, lappade kokkärl av aluminium. "Guben", som i egenskap av jurist, var en rättvisans förkämpe, ogillade i hög grad en sådan diskriminering. Därför beslöt han en gång att göra slag i saken och tillverkade en lämplig dyrk av en spik. Han hade ju i tiderna suttit ting och fått en viss inblick i knepen. Med dyrken öppnades skåpet. Kocken Berghem fick nu hyggliga kokkärl att hantera. Och alla fyra gubbarna kunde under värdiga omständigheter inta sin måltid. Nästa gång familjen Sundman besökte familjen Juslin vid Bulevarden i Helsingfors hade Knut Sundman dyrken med sig. Ungefär med orden: eftersom nyckeln till kärlskåpet på Tingsholmen synes vara borttappad och försvunnen, har jag tagit mig friheten att tillverka en ny, som jag härmed ber att få överlämna, räckte han dyrken åt en något konsternerad värdinna.    FAMILJEN BERGHEM   I sitt äktenskap med Olga Karolina Rosenqvist hade August Selim Berghem barnen (alla födda på Elgsjöskatan): 1. Olga Elisabeth (Betty), f. 1891, d. 1983 i Helsingfors. Hon flyttade 1914 till Helsingfors, var gift med Yngve Berglund och bodde om somrarna på Knektholm. 2. Artur Gunnar Edvard, f. 1892, d. 1988.  Han flyttade 1928 till Helsingfors, gifte sig med Irene Vilander och var under många år befälhavare på olika fartyg i skärgårdstrafik, bl.a. m/s PELLINGE och s/s RUNEBERG. 3. August Viking, f. 1897, d. 1934. Han flyttade 1931 till Helsingfors och var gift med Aina Irene Hjortman, f. 1900, d. 1969. 4. Ester Cecilia, f. 1902, d. 1966.  Hon var gift med res.underserg.Torsten Forsbom, som stupade i kriget våren 1940. 5. Bertha Augusta, f. 1903, d. 1973. Hon flyttade 1921 till Helsingfors och var gift med Viktor Evert Liljefors, f. 1892 i Sjundeå, d. 1963 i Helsingfors. 6. Ellen Astrid, f. 1906, d. 1992 i Ingå. Hon gifte sig 1929 med fiskaren Algot Alexander Österholm från Norrkillingö (Norrkäringen), som blev måg på Skatan. Deras son, pens. sjökaptenen Göran Österholm, bor med sin hustry Paula året runt på Skatan. 7. Rolf Rafael, f. 1913. Han flyttade 1931 till Helsingfors och var gift med Karin Björkén. Rolf lever i bästa välmåga som änkling i Helsingfors och firar fortfarande sina födelsedagar i glada vänners lag på restaurang Lehtovaara.     LINA BERGHEMS "LUFTFÄRD"   Skatans fisketorp köptes år 1908 av August Selim Berghem, varefter lägenheten benämndes Elgsjöskatan. Berghem dog år 1929 men hans hustru "Lina" levde ännu som änka på Elgsjöskatan i 33 år, där hon bodde i ett eget rum med skild ingång. På sin 90-årsdag 1959 tog hon pigg och nyter emot grannarnas hyllning. Endast  kroppskonstitutionen förrådde hennes höga ålder. Hon gick krokig framåtlutad, som när en skäribo frestar isen med kälvan i handen ett par meter framför fötterna. Men samtidigt var hon också krum åt ena sidan, som om hon skulle ha suttit i aktern på en eka och hopat med ena åran och sedan stelnat i den ställningen.    I mars 1960 drabbades "Lina" Berghem av en sjukdom, som krävde sjukhus- och läkarhjälp. Emedan det rådde svårt menföre, såg sig kommunalläkaren i Ingå tvungen att beställa Röda korsets helikopter för att få sin patient till sjukhuset. Då det visade sig att det ej gick att få båren med sjuklingen in i kabinen, måste hon i sin bår bindas fast vid utsidan av helikoptern. Transportsträckan var inte lång, 7-8 kilometer och -tiden kanske högst 10 minuter, men en flygfärd under sådana omständigheter i blåsigt regnväder måste nog ha varit en kuslig upplevelse för en sjuk 91-åring. Men frisk blev hon och hem kom hon till Skatan, där hon ännu levde som skärgårdens äldsta invånare i 2 år. Skäriluften konserverar, kunde man säga.